Just nu ligger fokus på att jag ska må bra och att jag ska bli tillfreds med mig själv. Väldigt egoistisk alltså men det är nödvändigt efter att man verkligen gett allt till två olika personer i 8år.
Ett bevis på att jag inte brytt mig om mig själv är min viktuppgång. Till sommaren är det 3år sedan den startade. Sommaren 2007 när jag skulle vara ledig hela sommaren och ladda inför sista terminen på lärarprogrammet. Trodde att det skulle bli en toppensommar men istället blev det den sämsta sommaren någonsin. Regn, regn, regn, och återigen regn. Alla kompisar och dåvarande sambo jobbade. Enda ljusglimten var en sommarkurs jag gick i Gävle. Så för att fördriva mina dagar började jag baka fikabröd varje dag och åt detsamma varje dag samtidigt som jag slutade träna. Toppenbra idé. Verkligen.
Jag har tränat flera gånger i veckan sen jag var 9år. Jag gick alltså från att träna minst 3-4gånger i veckan till en liten kort promenad på sin höjd. Under de här 3åren har jag verkligen försökt komma igång men utan resultat. Viktuppgången kom ju också väldigt smygande. Från plus 5kg som ändå knappt märktes till som det blev innan jag satte stopp, plus 20kg. I oktober var jag iväg till vårdcentralen för att prata om min migrän och då tog hon blodtryck. Jag har alltid haft extremt lågt blodtryck men nu var det väldigt högt. Detta var verkligen en väckarklocka för mig. Jag satt igång med ett 12veckors kom-igång program. Började gå promenader varje dag och startade upp med att gå på ett jympapass i veckan först för att sedan öka på till två gånger i veckan. Detta gjorde att det blev en vana att gå iväg att träna. Jag behövde inte längre tvinga mig iväg som förrut. Efter 12 veckor tog jag ett nytt blodtryck och det var då normalt, vilken lättnad. Jag hade dessutom gått ner 3kilo.
Just nu har jag två långsiktiga mål som jag siktar mot.En av mina bästa vänners bröllop i slutet av Juli och Tjejvasan 2011. Ett stort mål som jag redan nått är att jag har fått bort det sockerberoende som jag skapade. Har inget behov längre av att äta onyttigt. Men jag unnar mig godsaker när det är något speciellt. Dessutom har jag ändrat mina matvanor efter att jag blev singel. Till matvanor som passar mig och min kropp. Mycket frukost och lunch och lättare till kvällen.
Men framför allt, jag tror på mig själv nu. Jag tror att jag kommer att lyckas med min träning. Jag älskar att träna, det har jag alltid gjort och när man känner glädje till det man gör så kommer resultaten.
Nu ska jag ut i solen och gå med mina stavar. Ha en solig och fin påskdag!!!
Ett bevis på att jag inte brytt mig om mig själv är min viktuppgång. Till sommaren är det 3år sedan den startade. Sommaren 2007 när jag skulle vara ledig hela sommaren och ladda inför sista terminen på lärarprogrammet. Trodde att det skulle bli en toppensommar men istället blev det den sämsta sommaren någonsin. Regn, regn, regn, och återigen regn. Alla kompisar och dåvarande sambo jobbade. Enda ljusglimten var en sommarkurs jag gick i Gävle. Så för att fördriva mina dagar började jag baka fikabröd varje dag och åt detsamma varje dag samtidigt som jag slutade träna. Toppenbra idé. Verkligen.
Jag har tränat flera gånger i veckan sen jag var 9år. Jag gick alltså från att träna minst 3-4gånger i veckan till en liten kort promenad på sin höjd. Under de här 3åren har jag verkligen försökt komma igång men utan resultat. Viktuppgången kom ju också väldigt smygande. Från plus 5kg som ändå knappt märktes till som det blev innan jag satte stopp, plus 20kg. I oktober var jag iväg till vårdcentralen för att prata om min migrän och då tog hon blodtryck. Jag har alltid haft extremt lågt blodtryck men nu var det väldigt högt. Detta var verkligen en väckarklocka för mig. Jag satt igång med ett 12veckors kom-igång program. Började gå promenader varje dag och startade upp med att gå på ett jympapass i veckan först för att sedan öka på till två gånger i veckan. Detta gjorde att det blev en vana att gå iväg att träna. Jag behövde inte längre tvinga mig iväg som förrut. Efter 12 veckor tog jag ett nytt blodtryck och det var då normalt, vilken lättnad. Jag hade dessutom gått ner 3kilo.
Just nu har jag två långsiktiga mål som jag siktar mot.En av mina bästa vänners bröllop i slutet av Juli och Tjejvasan 2011. Ett stort mål som jag redan nått är att jag har fått bort det sockerberoende som jag skapade. Har inget behov längre av att äta onyttigt. Men jag unnar mig godsaker när det är något speciellt. Dessutom har jag ändrat mina matvanor efter att jag blev singel. Till matvanor som passar mig och min kropp. Mycket frukost och lunch och lättare till kvällen.
Men framför allt, jag tror på mig själv nu. Jag tror att jag kommer att lyckas med min träning. Jag älskar att träna, det har jag alltid gjort och när man känner glädje till det man gör så kommer resultaten.
Nu ska jag ut i solen och gå med mina stavar. Ha en solig och fin påskdag!!!
Va tvungen att läsa igenom texten två gånger ,tack för att du delar med dig. Du är bra och framförallt stark. Kan känna igen mig i dig till en viss del men jag kombinerar alltid mina onyttigheter med promenader och träning. Sålänge man rör på sig är det acceptabelt att äta då jag anser att det är ett sätt för mig att leva sunt. Enda sedan jag flyttade hit har det varit skit, har inte haft något jobb, bytt bostad, varit tvungen att ta bussen överallt och inte haft råd att träna. Min kropp har inte ändrats så drastiskt MEN jag mår inte bra av att inte röra på mig! All lycka till dig och ibland är det faktiskt bra med ett mål - OM det motiverar dig rent positivt och inget annat ... Kram
SvaraRaderaLät som en lovande påsk, ta hand om dig.