Att bo mitt på stan är inte bara positivt. Speciellt inte på fredagar och lördagar och ibland på onsdagar. Förra fredagen vaknade jag upp mitt i natten av att några karlar gick på gågatan nedanför och skrek och skrattade hysteriskt. Morgonen efter såg jag varför. De hade vällt en massa bänkar och så hade de dragit ut staketet från en uteservering här nedanför så ingen skulle komma förbi på gatan...jättekul...verkligen...
Att jag vaknar av skrik och sånt stör mig inte så mycket men inatt vaknade jag av att någon gick på mitt tak. Hände samma sak förra sommaren under studentveckan. Då var det några killar som skulle planka in på ett uteställe som ligger mittemot min balkong. Antar att de som traskade runt på mitt tak inatt skulle göra samma sak. Förstår inte att de riskerar livet för att komma in där... Jag bor ändå tre våningar upp så om de ramlar ner blir det nog inte mycket kvar av dem.. Idioter!
Ibland längtar jag fruktansvärt mycket efter ett litet gammalt hus som jag kan renovera upp, det skulle vara mys det!
Jag kan tänka mig att det blir ganska mycket liv. Vi bor också ganska nära stan och det är ganska mycket liv, men som tur har vi vårt sovrum åt andra hållet. :)
SvaraRaderaHoppas allt är bra med dig!