Segt, segare, segast...Så känns det med jobbet för tillfället. Man borde ju vara glad och nöjd att ha ett fast jobb i tider som dessa men varför ska man alltid vara så jäkla nöjd? Jag vill vidare, göra något nytt men saken är den att jag inte har den blekaste aning om vad jag vill göra. För som det är nu så känns det som att det enda jag gör är att jobba. Den här veckan och nästa kommer inte bestå av så mycket annat. Öppning, stängning, öppning, stängning, stängning, öppning, stängning and so on... Zzz...
Idag efter jobbet mötte jag i alla fall upp Maria vid polisen och vi fixade pass åt mig. Sen vart det fika och babbel innan vi spenderade några timmar i affärer. Skönt med lite fritid. Är så sugen på att fixa och dona här hemma nu men orken räcker inte riktigt till. Får se vad helgen har att erbjuda. Mer energi kanske? Hoppas kan man ju alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar